Det finns en bland samhällsvetare vedertagen föreställning om att modernisering leder till sekularisering. Men detta är helt enkelt empiriskt felaktigt, hävdar den tyske sociologen Hans Joas i denna bok. De europeiska länder som brukar nämnas som typexempel på denna förmodade historiska trend är i själva verket undantag. Utvecklingen går globalt sett inte mot mindre religion, utan mot mer. Det av religiösa föreställningar präglade USA säger kort sagt mer om vår globala samtid och framtid än det sekulära Sverige. Kristendomen befinner sig i själva verket i en expansionsfas. Joas vänder sig samtidigt mot den likaledes seglivade föreställningen att religiös tro är oumbärlig för moralisk motivation och social sammanhållning. Moralen har en icke-religiös rot i social ömsesidighet. Detta hindrar inte att evangeliernas universalism lever vidare också i den sekulariserade moralen och till exempel kommer till uttryck i idéen om mänskliga rättigheter. Det finns emellertid inga belägg, poängterar Joas, för att sekularisering skulle leda till moraliskt förfall. Joas knyter i sina resonemang an till den tyske religionsforskaren Ernst Troeltschs (1865–1923) klassiska studier av protestantismen och till den nutida filosofen Charles Taylors studier av sekulariseringsprocessen. Han pläderar för att religionen är ett ”alternativ” inom moderniteten, precis som ateismen. Syftet med boken är emellertid inte att avfärda religionskritik, utan att bereda utrymme för ett samtal där troende och icke-troende kan mötas på lika villkor och med ömsesidig respekt.