En bohemisk romanförfattare och andlig sökare, en sträng katolsk konvertitet och sjubarnsmor, en ateist av privilegerad börd och en hemmafru som först i sextioårsåldern skrev den första av sina sexton böcker.

De fyra huvudpersonerna i Benjamin J. B. Lipscombs filosofi- och kulturhistoriska gruppbiografi "Oxfordkvartetten" kunde mycket väl ha varit hämtad ur en roman av Iris Murdoch, romanförfattaren bland dem. De övriga, Elizabeth Anscombe, Philippa Foot och Mary Midgley, höll sig höll sig enbart till filosofisk verksamhet, men var inte mindre färgstarka och egensinniga för det.

De här fyra kvinnorna lärde känna varandra som studenter vid Oxforduniversitet på 1940-talet och förenades både av en nära (men inte alltid okomplicerad) vänskap och av sin strävan att etablera sig som filosofer i en mansdominerad akademisk miljö. På kuppen kom de att förändra efterkrigstidens moralfilosofiska diskussion i den anglosaxiska världen.

Lipscomb – som själv är verksam som filosof – låter oss följa kvartettmedlemmarnas personliga och filosofiska vedermödor genom årtiondena. De fyra ville hitta en väg tillbaka till etiken efter av den tonangivande filosofin förklarat moraliska utsagor vara helt subjektiva, blott uttryck för hållningar eller känslor. Det är, hävdade de, möjligt att seriöst resonera om vad som är gott och rätt, om moraliska dygder och hur vi bör leva vår liv.

Benjamin J. B. Lipscomb är professor i filosofi och föreståndare för Honors Program vid Houghton College.