Den nödvändiga pessimismen : klarsyn och svartsyn i dikt och tanke | 1:a upplagan

Om pessimismens idé- och litteraturhistoriska dimension handlar denna bok. Johannes Ekman menar att vad vår tid behöver kanske mer än någonting annat är att odla en humanistisk och existentiell pessimism, en fördjupad insikt om människans plats i världen och historien. Här finns kanske den enda utsikten till försoning och fred med oss själva, liksom till ärlighet inför de gemensamma överlevnadshoten. Han skriver bl.a. om pessimismens historia; humanistisk och existentiell pessimism; barockens anda; Rousseau, Voltaire och Schopenhauer; Östeuropas mörker och glömska; Weil och Kundera; svenskt tungsinne och 40-tal; pessimism, tidsanda och manlighet samt människan och hennes skuggor. Bokens andra del är ett närstudium av fyra litterära 1900-talsgenier, med pessimismens klarsyn gemensam. Någon gång till avskräckning, men oftare till uppbyggelse. I kapitlet Fernando Pessoa och jagets upplösning behandlas bl.a. Blicken är allt, Ångaren och ångesten och Lissabons nätter. I kapitlet Thomas Bernhard och dödens vingpenna läser vi om Musiken som livsflykt, Det kaos som lugnar och De galnas gemenskap. I kapitlet Louis-Ferdinand Céline och 1900-talets avgrunder återfinns rubrikerna Vi ska klå dom!, Vi behöver schimpanser! och En iver att åldras. I kapitlet E. M. Cioran och den oförvillade blicken behandlas bl.a. Människan som omedvetet religiös, Maskarna predikar för människan och Vad gör vi av friheten? Johannes Ekman är kulturjournalist på Sveriges Radio och författare. På Carlsson Bokförlag utkom han 2008 med boken Skogen i vårt inre utmark och frihetsdröm som på allmän begäran trycktes i ny upplaga 2010.