En bil har exploderat i Stockholm. Amor irrar runt i en polisfylld, paranoid stad på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Han ska svara när Shavi ringer, han ska sluta stalka Valeria. Framför allt ska han bete sig maximalt normalt.

Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, paranoia och verklighet, blir allt suddigare.

”Det är Khemiri och därför mycket skickligt gjort. Han har ett absolut gehör för dialog och när han håller sig uteslutande bakom anföringstecken blir det absolut strålande.”
Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Det är en fantastisk bok. Texten stöts fram som ljud: mobiltelefonsignaler, trafikljud, sirener, fotsteg. Man vill läsa den högt. Det är i våra kroppar som samhället börjar, det är där rädslan växer, det är där striden står. Det är samhällskroppens puls som stiger ur den här lilla boken.”
Ulrika Milles, Kulturnyheterna SVT

”Med Jag ringer mina bröder stryker Jonas Hassen Khemiri tjocka tuschstreck under sin position som en av den svenska samtidslitteraturens största språkliga ekvilibrister och snitsigaste kartläggare av förhållandet identitet och samhälle. Hurra för det. I tider då SD ökar i mätning efter mätning är dock frågan om inte boken egentligen bör delas ut helt gratis av boklådorna. Ord må nämligen aldrig vara oskyldiga. Men de kan åtminstone göra viss skillnad.”
Johan Hilton, Expressen

”Han och hans författarskap lever i allra högsta välmåga och idag är han inte längre bara författaren som skildrar det nya Sverige. Och han är absolut inte en talesman för minoriteter. Han är en av de främsta författarna i sin generation. /…/ Med den korta roman som kommer ut idag - Jag ringer mina bröder - visar Khemiri att han bara blir bättre./…/ Khemiri är en av dem som tvingat mig tänka lite längre.”
Karin Nykvist, Sydsvenskan