Pearl Harbor 7 december 1941. Vattnet ligger blankt som en spegel mot den röda morgonhimlen. Klockan närmar sig sju. Flottbasen i Pearl Harbor vaknar sakta till liv. Plötligt hörs ett välbekant oljud. Men det är något som inte stämmer. Han hör kulsprutor. Och skrik. Då förstår han.

Det här är berättelsen om en ung sjöman som upplevde alla de stora slagen mot Japan i Stilla havet under andra världskriget. Han såg hangarfartyg sjunka och marinsoldater storma stränder. Han såg anfallande bombplan i skyn och ubåtars torpeder närma sig. Han såg uppsvällda och brända kroppar flyta i havet. Han såg sina kamrater dö.

Vardagen på ett krigsfartyg är ofta långsam och en evig väntan på nya order, men på ett ögonblick befinner man sig mitt i kriget och de 150 männen på jagaren Monaghan prövas till det yttersta.

Många dog i striderna. Ett fåtal överlevde. En av dem är svenskamerikanen Emery ”Swede” Lundquist och han lever fortfarande. Hans familj emigrerade från Roslagen i början av 1900-talet, i skuggan av första världskriget. Efter en besvärlig uppväxt på bland annat ett barnhem sökte han sig till den amerikanska flottan.

Många böcker har skrivits och filmer har gjorts om andra världskriget men det är få som kan berätta hur det var att befinna sig på plats. En av dem är Swede. Det här är hans berättelse.