Spartacus slavuppror, eller Spartacus-kriget som det kallas i de antika källorna, räknas som antikens största slavuppror.

Revolten började med att ett sjuttiotal gladiatorer sommaren 73 fvt rymde från en gladiatorskola i den italienska staden Capua, och växte sedan till ett fullskaligt uppror med kanske så många som hundra tusen befriade slavar under Spartacus befäl. I nästan två års tid lyckades de försvara sig mot Roms övermakt och segra i nio drabbningar mot reguljära romerska trupper. Till slut krävdes det tio legioner - en lika stor styrka som Caesar använde vid erövringen av Gallien - för att krossa revolten.

Allan Klynne sätter här den förrymde slaven i sitt historiska sammanhang och berättar med inlevelse om hur myten om Spartacus har utvecklats och vilken relevans som historien har än i dag. Spartacus och slavkriget som skakade Rom lyfter fram människorna i den romerska slavekonomin, gladiatorernas roll i det romerska samhället och den turbulenta politiska situation romarriket befann sig i vid tiden för Spartacus-kriget