ALLA har vi förlorat eller kommer att förlora någon vi älskar. Trots det tycker många att det är svårt att ta upp frågor och prata om det, som har med döden att göra. Det finns inget ämne, som så lätt lämnas åt sidan. Efter ett dödsfall, bidrar det ofta till mycket förvirring. Närmare 100 000 människor dör varje år i Sverige. För en del kommer döden oväntat och hastigt. Det kan handla om trafikolyckor, att någon själv väljer att dö, våldsrelaterad död och naturkatastrofer. För de flesta är dock orsaken sjukdomar, oftast tumörsjukdomar eller hjärt- och kärlsjukdomar. Runt varje avliden person finns det många som berörs. Det är inte bara den närmaste familjen utan också vänner, grannar, arbetskamrater och klasskamrater. Efter de stora nutida katastroferna som varit i Sverige, Estonia, Göteborgsbranden, flygolyckan i Milano och tsunamikatastrofen, har vi lärt oss en del om vad människor behöver som drabbas av något oväntat och mycket svårt. När det gäller att ta hand om människor med svår sorg har vi fortfarande mycket kvar att lära. Månaderna efter tsunamikatastrofen intervjuades många experter i radio, tv och tidningar. Flertalet betonade vår förmåga till självläkning. Det är en vacker och hoppfull tanke. Dessvärre är det många gånger mycket svårare än så när man förlorar den eller de man mest älskar. Vi måste börja förstå vad svår sorg är och vilka konsekvenser den får för många människor. Det är känt att sorg som inte får uttryckas och bearbetas leder till bland annat missbruksproblem, kroppsliga- och psykiska sjukdomar. När det gått så långt blir det mycket tids- och kostnadskrävande för samhället och orsakar dessutom många ett onödigt långvarigt lidande. Sorg är inte alls psykisk ohälsa utan enbart en fullt normal reaktion. Det är ett naturligt sätt att reagera på när det gör ont att förlora den eller de vi älskar eller tycker mycket om. Om inte sorgen får finnas är det däremot stor risk för att det leder till psykisk ohälsa. Jag har arbetat som psykolog och psykoterapeut i mer än 25 år. Efter Estonias förlisning fick jag möjlighet att arbeta i en krisgrupp med några erfarna och kunniga psykologer och jag lärde mig mycket och upptäckte att den sortens arbete engagerade mig på djupet. Jag har sedan specialiserat mig ytterligare i kris- och traumakunskap och har i allt större utsträckning träffat människor som drabbats av svåra, smärtsamma förluster. Den 28 december 2004 fick jag möjlighet att åka med Räddningsverkets första trupp till Thailand. Under tio dagar arbetade vi med svenskar som på olika sätt drabbats av tsunamikatastrofen. Det var människor som förlorat en, ibland flera personer och som dessutom själva varit mycket nära döden. Påfallande ofta kan jag och patienter som kommer till min mottagning allt eftersom förstå att deras symtom, som gjort att de sökt psykoterapi, har sitt ursprung i svåra förluster som drabbat framför allt deras föräldrar som barn. I mitt arbete med människor som drabbats av svåra förluster har jag insett att många som möter dessa människor aldrig har fått möjlighet att lära sig grundläggande kunskaper som kan hjälpa både den drabbade och den som ska hjälpa till. Den här boken vänder sig till dig som på olika sätt arbetar med människor som förlorat någon som de tycker mycket om. Du kan arbeta inom sjukvården, begravningsbranschen, vara polis, vara personal inom skola och förskola, handläggare inom försäkringskassa, försäkringsbolag, personalavdelning etc och aldrig fått möjlighet att i din utbildning fördjupa dig i ämnet sorg. Boken kan med fördel läsas av anhöriga eller av den som själv har sorg och känner behov av mer kunskaper och vägledning för att komma vidare. Boken är tänkt att fungera som en praktisk och användbar handbok som lätt ska kunna läsas om och om igen. Kapitel 1 behandlar sorgens olika ansikten och reder ut begreppen normal sorg och svårare sorg. Kapitel 2 beskriver ingående sorgens natur och förlopp och går in på hur sorg både kan vara mycket individuell och samtidigt likna andras i sitt uttryck. Sorg kan även uttryckas annorlunda ur ett maskulint och feminimt perspektiv. Kapitel 3 betonar vikten av en gott bemötande och ger många praktiska råd. Kapitel 4 ger hjälp att för att förstå om man sörjt, om riskgrupper och vad som kan hända om sorgen inte fått finnas och uttryckas. Kapitel 5 handlar om barn och sorg, sorgen under olika utvecklingsperioder, vanliga reaktioner och hur man kan hjälpa barn i sorg. Kapitel 6 innehåller praktiska råd om vad som kan hjälpa vare sig man väljer själv att hantera sin sorg eller om man söker professionell hjälp individuellt eller i grupp. Kapitel 7 tar upp vikten av ritualer och av att man planerar vad som ska hända efter döden. Ann-Kristin Lundmark