Agent Tate : spionen som lurade Nazityskland | 1:a upplagan

I det andra världskrigets absoluta slutskede, den 30 april 1945, valde Hitler att avsluta sitt liv genom självmord. Två dagar senare, den 2 maj, skickades från Tyskland ett sista meddelande till en agent i Storbritannien. Agenten var för den tyska militära underrättelsetjänsten känd under täck-namnet Leonhard, eller agent 3725. Meddelandet innehöll uppmuntrande ord och tyskarna tackade sin agent för dennes rapportering om de allierades mineringen av inloppet vid ryska Kolahalvön. Den man som tog emot meddelandet och som tyskarna trodde var en av deras mest värdefulla agenter, var en dansk vid namn Wulf Schmidt, och i själva verket en brittisk dubbelagent med täcknamn TATE.

Han var en av agenterna i britternas Double Cross system, som bedrev ett spel med dubbelagenter och desinforma-tion till tyskarna. Han var den dubbelagent som tjänst-gjorde längst under kriget, från dess att han i september 1940 landade med fallskärm i Willingham. till dess att kriget slutade i maj 1945.

Betydligt mer än 1 000 radiomeddelanden med desinfor-mation och vilseledande operationer lämnades via radio-sändningar från TATE. Han hade levt ett intressant liv innan han 1940 värvades som tysk agent, och hans drygt fyra år som dubbelagent var fyllda av intressanta förvecklingar.

Under andra världskriget lyckades britterna med MI5 i spetsen utföra en anmärkningsvärd bedrift. Man lyckades fånga in samtliga agenter utsända av den tyska militära underrättelsetjänsten, Abwehr; det fanns nästan ingen agent på fri fot som lyckades genomföra något spionage eller sabotage av värde. Britterna nöjde sig inte med att fängsla eller avrätta dessa agenter, i stället använde man dem, om möjligt, som dubbelagenter, och detta med stor framgång. Organisationen kom att kallas The Double Cross System.