Världens bästa jobb | 2:a upplagan

I boken beskrivs IVL (Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning) och dess verksamhet från 1966 till 1994 genom professor Arne Jernelövs personliga berättelse om sina många år knuten till institutet. Arne Jernelöv: Ordet miljö fanns inte i dagens betydelse. Vi pratade om naturskydd och vattenvård. De heta frågorna var utsläpp av orenat avloppsvatten och fåglar som drabbades av kvick­silverhaltiga betmedel och klorerade insektsmedel. Det var i mitten på 1960-talet. Sedan barnsben var djur och natur mitt stora intresse. Jag läste de ämnen på universitetet som jag tyckte hade mest att tillföra i form av kunskap om samspelet mellan levande organismer och den omgivande miljön, genomgick forskar­utbildning och såg mig om efter jobb. På det nybildade Insti­tutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) fann jag ett som överträffade mina vildaste drömmar. IVL var ett unikt samarbete mellan stat och industri och hade Ingmar Eidem och Gunnar Sträng som centrala upphovsmän. IVL hade ekonomiska muskler, tillträde till föro­renande industrier, ett brett mandat och Stig Freyschuss som chef. Jag började där i slutet av 1966 och lämnade slutligen i början av 1994. Under de fyra perioder som jag var där avlöste miljöfrågorna varandra. Övergödning av sjöar och hav, kvicksilver i fisk, PCB i sälar, hormoslyr på banvallar, försurning, kreosot, oljespill, gifttunnor i Teckomatorp, ozonhål, biodiversitet och klimatförändring var några av dem. Det här är en högst personlig berättelse om mitt arbete på IVL med dessa frågor. För mig var det världens bästa jobb.