"Jag gör inte anspråk på att denna beskrivning av sju år på dårhus ska uppfattas och bedömas som en sann skildring. När man är helt galen så är man inte omdömesgill utan helt upp- slukad av sina föreställning om "den andra sidan". Utifrån denna förvrängda världsuppfattning är det dock en "sann skildring". Helt kort ska jag berätta för- historien till mitt schizofrena dilemma:Förnekelsens upplevelse var total och den blev min modersmjölk - från den första till den sista droppen. Vid fyra års ålder försvann mamma. Det tog fyra- åringen som bekräftelse på sin dålig- het. Sedan vreds livslågan ner sakta, sakta. Korta ögonblick av overklighet följdes av allt längre besök i mellan- världen. Vid sexton års ålder kom det egentliga schizofrena sammanbrottet, som tack vare hårt arbete formats till ett uppvaknande till möjligheterna och skratten.Jag har skrivit denna bok därför att jag vill öka förståelsen för en synbart gåt- full sjukdom. Jag vill visa att det är möjligt att gå ut ur mörkret och in i verkligheten. Det är min förhoppning att nyinsjuknade unga människor ska slippa mina omöjliga år och få en chans att återfå sin rättmätiga plats bland människorna. (Ur bokens förord)