Början sker med mottagandet av enskilda judiska flyktingar från Tyskland, slutar gör det med att Sverige 1952 får religionsfrihet och att judarna med det fritt kunde välja om de fortsatt ville tillhöra en judisk församling eller inte. Under den tiden händer i Malmöförsamlingen sådant som hela tre byten av rabbin, inrättandet av ett permanent ungdomsläger i Tjörnarp, mottagandet av flera tusen judiska flyktingar, bildandet av ett stort antal judiska föreningar i staden med idrottsklubben Hakoah, Judiska kulturella klubben och Judisk ungdom som de livaktigaste; alltsammans inramat av en ständig kamp mot olika nazistiska och antisemitiska inslag i gatubilden och i tidningarna. Sammantaget var 1930- och 1940-talen för judarna i Malmö och för judiska församlingen en tid då den tidigare djupt ortodoxa församlingen tog ett stort steg från konfession till kultur, och från exklusiva samlingar i synagogan till ett rikt allmänjudiskt föreningsliv.