Där man visslar istället för att ropa | 1:a upplagan

Det här är historien om Leif-Göran Johansson, som växte upp i väglöst land med en alltid närvarande morfar vid sin sida. Samt en mormor som omslöt honom med kärlek och värme.

Det är också historien om polisen i Storuman, som blev syndikalist och fick hela polisledningen på fall liksom en berättelse om socialisten och folkbildaren som drev behandlingshem för narkomaner i tjugofem år. En berättelse om kamp, om kärlek och svek, om viljan att förändra, om kooperation och om glesbygd. Ett möte med Olof Palme, en kooperativ resa i Europa och om ett sextonårigt folkbildningsprojekt på Krimhalvön vid Svarta havet. I samarbete med Ingvar Ohlin-Orrhage tecknar här före detta polismannen Leif-Göran Johansson sitt äventyrliga liv.

Kärlek behöver inte många ord ... åtminstone inte i Södra Dajkanvik. En enda vissling från Leif-Görans morfar säger allt som behöver sägas. Man ska vara rädd om orden. Larry Lundgren

Leif-Göran Johansson växte upp i väglöst land i Storumans kommun. Han blev så småningom polis och engagerade sig fackligt. Som sådan blev han mycket stridbar och det slutade med att han såg sig tvingad att sluta. Under hela sitt liv har han varit aktiv i både politiken och föreningslivet. Nu berättar han om sitt äventyrliga liv.