Sverige valde en annan pandemiväg än Norge och Finland. Varför och vad hände? Covid-19 pandemin gav liv till denna dagbok. Jag följde naturligtvis med i mediabevakningen om det kinesiska virusutbrottet när det började rapporteras om detta. Helgen efter trettonhelgen i år, 2020, läser jag om att ett 'okänt virus orsakar lunginflammation i Kina' i Dagens Nyheter. Med stigande intresse samtidigt som utbrottet spred sig närmare och närmare. Den 20 januari omnämns Coronaviruset, SARS-CoV-2, i Stavanger Aftenblad och i slutet av januari kom en smittad kvinna från Kina till Jönköping. Det första fallet av sjukdommen covid-19 Sverige. Den 11 mars förklarar WHO att utbrottet nu är en pandemi och följande dag, precis fem månader sedan idag, ser jag på norsk tv hur statsministern Erna Solberg och den norska regeringen tar till krafttag för att bekämpa detta nya hemska virusutbrott. Norska krafttag som följs av motsvarande svenska krafttag? Nej, Sverige har uppenbarligen en annan inställning, attityd eller strategi till denna pandemi än Norge och restan av världen. Mitt intresse, såsom ofrivillig deltagare i Det svenska experimentet, väcks och jag börjar nu skriva ned mina funderingar och reflektioner i denna dagbok. Löpande dag för dag, ändrar ingenting i efterhand, vet inte vart det tar vägen. Jag tar också fram mitt Excel, börjar samla på data om virusets framfart i världen under denna märkliga vinter, vår och sommar. Idag är det den 12 augusti och jag har nu beslutat att sy ihop säcken för denna gång, varför det blev just idag, förklarar jag i boken. Detta är mitt personliga vittnesmål till denna märkliga tid som långtifrån är över ännu. Förhoppningen med mitt vittnesmål är att det skall stämma till eftertanke och inspirera oss alla så vi kan möta framtida utmaningar på ett bättre sätt. Hans Claesson