Gustaf Hellström är Dagens Nyheters utrikeskorrespondent i Amerika åren 1918-20. Erfarenheterna som korrespondent i London och Paris sedan 1907 har gjort honom till en övertygad europé. Desto större är sorgen nu när Europa under första världskriget slaktar sina unga män i skyttegravarnas helvete.Vårvintern 1918 ser Hellström fram mot att möta det Amerika, som under president Wilson framstår som ett hopp för en rättvis fred – en fred utan hämndaktioner och erövringar. I New York väntar också Louise, hans amerikanska hustru.Hellström skriver drygt 50 artiklar om Amerika i vardag och krig. Han skriver om krigsårens obarmhärtiga förföljelser av krigsmotståndare och fackföreningsaktivister, han skriver om ett Amerika som efter kriget går in i isolationism och aldrig blir medlem i Nationernas Förbund. Framför allt skriver han om president Wilson – centralgestalten i Hellströms Amerikabild.Hellström får tidigt möta Wilson i Vita Huset – mannen han tror ska leda världen mot fred och demokrati. Men så småningom blir han djupt desillusionerad.Gustaf Hellström-sällskapet publicerar här ett antal artiklar som inte tidigare återutgivits. Hellströms eget urval från hösten 1918 – Förenta Staterna och världsfreden – är tyngre och präglas av fakta- och kunskapsredovisning. Vi har i stället valt att framför allt ge exempel på Hellströms unika litterära journalistik (literary journalism). Det är levande, närvarande och inte så sällan humoristiska texter, som ändå förmedlar en kanske djupare kunskap om landet än de rena faktatexterna.Hellström återvänder hela livet till Amerika, litterärt och journalistiskt. Den stora romanen Ett rekommendationsbrev kommer 1920. Ett par år senare är han med och introducerar Eugene O’Neill i Sverige. Det finns en del noveller, men inte minst belyser han Amerikaerfarenheterna i sin sista roman, I morgon är en skälm (1952). Som recensent under 1930- och 40-talen följer han den amerikanska litteraturen noga.Detta är den sjätte volymen i Gustaf Hellström-sällskapets serie om Hellströms journalistik. Vi har följt honom ut i världen med texter från London, Paris, Tyskland och Sovjetunionen. Vi har också i en volym samlat kollegers och forskares syn på Hellström som journalist. Om vi även kommer att publicera exempel på Hellströms kulturjournalistik får framtiden utvisa.