Ett fängelse utan murar | 0:e upplagan

Han lyfter ett automatvapen mot mitt huvud samtidigt som han tar ett hastigt steg tillbaka och stirrar på mig med uppspärrade ögon. Det suger till i mig och allt stannar upp. Jag försöker frenetiskt förstå vad det är som händer. Mina ögon fokuserar för ett ögonblick på gevärets mynning som är riktat mot mig. Det svarta stålet. Det knyter sig i bröstet och blodet rusar i tinningen. Vi står där och stirrar på varandra. En liten rörelse i hans finger skulle räcka. Jag försöker återfå fattningen. Inga hastiga rörelser. Mannen med geväret är maskerad. Långsamt höjer jag händerna som för att visa att jag ger mig.

I detta ögonblick förändras allt.