Changing Landscapes and Persistent Places

Changing landscapes and persistent places är en studie om kulturlandskapet på Bjärehalvön i nordvästra Skåne. De många bronsålderslämningarna som tydligt präglar landskapsbilden i området utgör en utgångspunkt i arbetets syfte att öka förståelsen för det historiska djupet i dagens landskap. De båda perspektiven ”landskap” och ”platser” för nästan i dialogform diskussionen framåt. Att studera landskapet i sig är ur arkeologiskt perspektiv ett relativt nytt sätt att hantera landskap på, vanligtvis är ämnet mer inriktat på enskilda fornlämningsplatser och deras inbördes relationer, eller av den mänskliga påverkan på landskapet som kan utläsas ur bland annat pollendiagram. Det finns dock ett stort behov för en ny holistisk landskapsinriktning. Detta behov härrör bland från den europeiska landskapskonventionen som snart kommer att ratificeras i Sverige. Konventionen innebär bland annat att landskapet ska hanteras som en helhet, med ökat demokratiskt inflytande och med ökad förståelse för de omfattande förändringsprocesser som dagens landskap är utsatt för. Avhandlingen studerar Bjäres landskap och fornlämningar dels genom traditionella landskapsarkeologiskt och tvärvetenskapliga metoder för att skapa förståelse för människans villkor under förhistorisk tid. Ett omfattande fältarbete har också genomförts för att erhålla en mer komplett och rättvis bild av områdets hällristningar. En viktig del av arbetet har också varit att utveckla nya metoder för att förstå dagens landskap som helhet och de processer som har format det. Den engelska landskapsanalysmetoden Historic Landscape Characterisation (HLC) svarar mycket väl till både dessa frågeställningar och till de behov och krav som landskapskonventionen ställer och avhandlingen innehåller bland annat en pilotstudie av denna metod.