Sommaren 1988 avrättar den iranska regimen, i största hemlighet och genom en landsomfattande och samordnad aktion, tusentals politiska fångar. Inför avrättningarna ställs besöken med de anhöriga in. Oroliga anhöriga börjar ana det värsta. En av dem är den tioåriga flickan Soheil vars pappa Gholam Haghbayan sitter i fängelset i Sanandaj, provinshuvudstaden i Kurdistan. Den gastkramande sommaren samt tiden före och efter skildras utifrån Soheils erfarenheter, upplevelser, observationer, tankar och betraktelser. Pappans motstånd gör djupt intryck på dottern, men vinner också fiendens respekt och hans namn blir synonymt med mod, frihet och hopp för kommande generationer.

Stolt som de kurdiska bergen är en personlig och drabbande skildring över det största och värsta brottet mot oliktänkande i landets historia, en historia om besinningslöst politiskt våld. I bakgrunden skymtar också några av de största händelserna under 80-talet som till exempel kriget med grannlandet Irak och gasattacken av staden Halabja. Amnesty har kallat brottet för ett pågående folkrättsbrott och efterdyningarna av sommaren 1988 har även nått Sverige och Stockholms tingsrätt där en man under 2021 och 2022 stod åtalad för folkrättsbrott för sin roll i avrättningarna i ett fängelse nära huvudstaden Teheran.