Liv | 0:e upplagan

Advent

Jag älskar när du kommer … men älskar jag då dig? Och när du går älskar jag ännu bilden av dig när du kommer …

men älskar jag då dig? Jag älskar dig visst, för jag vill dig mycket gott … Men hur mycket

är det utan min kärlek? Jag vill ha dig hos mig alltid … men inte till priset att du aldrig

kommer mer … Jag vill att du alltid kommer … för då älskar jag dig helt utan förbehåll

som den som kommer, den kommande … och viljan kommer till ro i din alltid och för evigt tillkommande närhet.

Så föreställer jag mig kärleken: den är rörelsen i vilan som finns i rörelsen emellan oss när du kommer …



Det var du

Vad var det då som skilde ut dig bland andra att älska? Ja inte var det min förmåga att se vem som är den rätta för mig …

Nej, det var du – det är du ensam som kommer med allt ur ljuset i ljuset själv ljus över allt jag hädanefter ser …

Du skilde dig från mängden åt mig – fast själv inte skild från någon godhet, klokhet eller skönhet i detta universum eller något …

Jag älskar dig för det – att du finns och går längs Stockholms gator i mina ögons närhet den stora lyckans orsak.



Grundtonen

Med tiden har du med tiden blivit den rätta – den harmoniska grundtonen i min tillvaro; för också om jag inte tänker på dig finns du där

en mjuk och fyllig stämma sonor och modulerad mellan dur och moll en timbre rödblond med inslag av en mörkare nyans …

en lyster mäktig i sin skirhet att leda långt långt in i mina snäckors inre svänger den kring sinnesceller och neuroner

själen i extas ur universum himlakliv från början och till slut i ro i tonen A – i grunden din sedan begynnelsen (liksom a,

kvinnligheten du bär upp som ingen annan i ditt namn) och början på en sångbar melodi så rörande klar och nätt

mästarens adagio dagarna före den sista vilan – inga glädjetårar sparade när ni två musicerar tillsammans …

Tonerna tar form av dig och över dina läppar känner jag vibrationer över allt i alla mina sinnens hinnor och membraner …

Jag ser och lyssnar av din bild hela gestalten tilltalar mig som doften av jasmin … och jag smakar på orden som förstås absoluta

i din mun förlossade förklarade inifrån och ut – fast antydda redan av ljuset kring din panna tänker jag

varje gång jag tänker på dig som den rödblonda grundtonen i mitt liv som finns där också när jag blundar och inga tankar tänker …