Dick Wase i Haimdagar 1998-2019 | 0:e upplagan

Dick Wase har gjort en lång, ihärdig, formidabel och grundläggande insats som få orkar med. Oavsett lite olika tankar, ställningstaganden och annat kan man jämföra honom med såväl Tryggve Siltberg som Hugo Yrwing. Anders R Johansson, redaktör tidskriften Haimdagar Dick Wase har i flera år varit en av våra mest produktiva Gotlandshistoriker. Han har två specialgrenar. Den ena är hans många faktaspäckade sammanställningar av ofta svårtillgänglig (svårläst!) information, där hans nyligen utkomna magnum opus är ”Invånarna i Medeltidens Visby 1000-1600” (2019) på 1170 sidor, ett oskattbart hjälpmedel för framtida Östersjöhistoriker! Wases andra gren är hans idérika, ofta nytänkande och orädda historiska analyser, ibland våghalsiga, ibland stridslystna. Dessa två drag, den arbetsamme, långsamme dokumenteraren och den stridbare våghalsen, ser man inte ofta hos samma författare. Tryggve Siltberg, landsarkivarie emeritus, Gotland Bland de forskare som under de senare årtiondena fört den gotländska medeltidsforskningen stora steg framåt är Dick Wase. Hans arbeten berör i första hand Visby, där hans forskning och skarpsynta tolkning och omvärdering av medeltidsmaterialet visar att vår kännedom berikats med en delvis ny syn på olösta frågor. Det är med stor glädje och respekt för hans forskning som jag ser fram emot fortsatt publicering av hans grundläggande och mycket värdefulla arbeten. Fil. dr. Waldemar Falck Dick Wase är en mycket påläst historiker. Det finns knappast någon forskare som kan mäta sig med den kunskap han besitter om Visbys medeltid, i synnerhet om enskilda personer under denna period, men också om de familjer och ätter dessa tillhörde. Hans bok- och artikelproduktion är imponerande. I den återfinns mycket vetande, inte bara om personer utan också om Gotland, staden Visby, dess ruiner och ringmur. Han är inte heller rädd för att ta kamp för sina åsikter och samtidigt sticka ut halsen, vilket också har medfört att hans debattlusta kommit att väcka en del ”ont” blod. Men man ska komma ihåg att det är de delade meningarna som för forskningen framåt − och tänk så tråkigt livet skulle vara om alla människor tyckte likadant. Torsten Svensson, doktorand i konstvetenskap