En gång slockna alla stjärnor | 0:e upplagan

Kan ett hjärta fyllt av bottenlös sorg även bli sprängfyllt av kärlek?

Freja tänker inte stanna i Umeå längre. Vill inte se pappa dö. Måste ut, bort därifrån. Hjärtat bultar när hon kliver av tåget i Stockholm. Det finns ingen sjukdom i vindarna. Alex och mamma har fel – hon kommer inte att ångra sig.

Varg sitter på vardagsrumsgolvet och väger pillerburken i handen, vänder den upp och ner så att sömntabletterna rasslar. Minns solen som strålade in genom persiennerna när han vaknade på psykakuten. Om jag ändå hade dött.

En vecka senare korsas deras vägar.

På taket som sluttar ner mot balkongen, sitter någon med kängorna stödda mot hängrännan. Hon skymtar en svart hoodie, en uppdragen luva. En ung man. Han lutar sig fram och tittar ner på henne. Vinden blåser i luggen. Blå ögon, kantade av svart kajal, lyser i skymningen. Det rusar till i Frejas bröst. Plötsligt står han nära. En meters mellanrum. “Varg”, säger han.