Brukspatron | 0:e upplagan

Detta är berättelsen om en nioårig faderlös pojke som ärvde och utvecklade stora egendomar i Sörmland och fastigheter i centrala Stockholm. Hans förfäder Gustaf och Ulric Celsing hade instiftat ett fideikommiss under slutet av 1700-talet efter mångårig diplomatisk tjänst för Sverige i det osmansk-turkiska riket.  Innan Lars Gustaf von Celsing (1804-1881) vid tjugofem års ålder fick ta över, sköttes bruken och egendomarna under närmare tjugo år av hans mor, majorskan Fredrika, en av många osynliga kvinnliga brukspatroner. Samtidigt fostrade hon sonen målinriktat att bli en duglig brukspatron, godsägare och aktör i den svenska eliten.  Lars Gustaf von Celsing var rastlöst verksam under sitt långa liv, inte bara inom sina egendomar. Han tog också aktiv del i den sjudande samhällsutvecklingen under 1800-talet då Sverige gick från att vara fattigt och underutvecklat till att bli en rik industrination. För Gud och Lasse Celsing är inget omöjligt , sades ofta. 

Anna-Sophia von Celsing är med. dr. och Brukspatronens barnbarns barnbarn. Hon växte upp på det då Celsingska fideikommisset Biby, har tidigare medverkat i boken Biby ett fideikommiss berättar och arbetar med det innehållsrika släktarkivet. 

Ragnar Boman är civilekonom, var under många år bosatt i den Celsingska bruksorten Hälleforsnäs, och har tidigare författat boken Spår av ett bruk om företagets 1900-talshistoria.