Det här är sagan om Ida Adriana och John Andersson. En kärlekssaga som kunde blivit längre om inte ett ogint öde beslutat annorlunda.

Så presenterar Stig Claesson själv sin nya roman, Sov du så diskar jag. Den är en ömsint skildring av hur en man och en kvinna på ålderns höst återfinner varandra och snart kommer underfund med att de vill leva tillsammans. Ida Adriana väver mattor, så vackra att det vore ett helgerån att gå på dem, John skriver, och när vintermånaderna är över ägnas dagarna åt trädgårdsarbete. John klipper den stora gräsmattan med gräsklipparen Aisopos och i den fart han funnit passar honom bäst, stilla engelsk vals och Ida Adriana planterar och sköter sina blommor. Åren går, men inte alls tillräckligt många, och en dag är John Andersson åter ensam i sin stuga i skogen. Den andra stugan står tom.     Sov du så diskar jag skildrar hur två människor, hänvisade till varann i varsin ensligt belägen stuga, klarar av sitt vardagsliv och finner lycka i sin gemenskap. Men framför allt är den en hyllning till en älskad och djupt saknad livskamrat. Denna roman är Stig Claessons ojämförligt finaste kärleksskildring, skriven med ömhet och humor, som bara han kan.

Stig Claesson gör här ett avsteg från sin kronologiska memoarserie, Svart asfalt, grönt gräs (2000),  Det lyckliga Europa (2001),  Efter oss syndafloden (2002) och Följ alltid Cecilias exempel (2003). Sov du så diskar jag utspelar sig i en liten ort i dagens Sverige.