Ingrid Kallenbäcks poesi har alltid gestaltat existentiella upplevelser och förnimmelser. Hennes nya dikter kan samtidigt läsas som lyriska berättelser, som korta monodramer för skilda röster. Här finns en kvinna som försöker bulta på porten till verkligheten, och en annan kvinna som känner sig uppgå i trädens grönska. Här finns en man som förstår att han är på väg att dö, och en sjuk kvinna som ber en bön om att orka leva. De befinner sig i tillstånd av kris och förvandling, av insikt och nåd.

Det räcker meden känsla av liv.Jag måste bara förståom jag ska gåeller stanna kvar.

Ett tecken.Sedan kommer insikten.Ett fönster som blåser upp.