Det unga paret är inneslutna i sina egna roller, sin egen ständigt upprepade lek. I ett rum, på en strand, längs en gata rör sig pardansen i allt snävare cirklar. På erotikens stramt belysta spelplats gestaltas ständigt samma rollspel, i ett lika lekfullt som obehagligt återvändande till ständigt samma barndomsscen: men var finns denna barndom, i minnet eller i fantasin? Den dolda innebörden i parets gåtfulla lekar både lockar med sitt obehag och stöter bort med sin skönhet. På en detaljskarp och sensuell prosa frambesvärjs de platser vi minns allra bäst; de främmande platser som kärlekens åtbörder, dess segrar och nederlag, gjort till våra för alltid.   En barnberättelse är en lika svindlande som formsäker studie i den paradoxala frihet som föds ur ett skyddslöst bejakande av parlekens tvångsmässighet.