Marie Silkebergs Revolution House kretsar kring en komplicerad kärleksrelation, i vilken avstånden och sprickorna är lika intensivt laddade som stunderna av närhet. Fokus rör sig mellan ett jag och ett du; hon vit, han svart, som själva befinner sig i rörelse. Genom storstäder, i lägenhetsrum, över kontinenter. Mot varandra, bort från varandra, i stunder av stillhet, med varandra. I Revolution House förbinds ögonblickliga detaljer med ett spektrum av röster och tider; begär kolliderar med världens strukturer, öppnas mot det materiellt verkliga.

Sträcker ut min hand

Han stryker mig över skulderbladet

Du sa att det var sista gången vi sågs

Sist

Och nu är du här