När Yvonne dör i en bilolycka stannar både Ing-Maries och Kjell-Åkes tillvaro upp. Tjugo år tidigare umgicks de alla i samma krets men med tiden har de tappat kontakten. Vardagens alla åtaganden kom emellan. Men Yvonnes död kastar ett skarpt ljus över bådas liv och får dem att börja betrakta sig själva, förbisprungna av tiden försöker de återfinna den punkt där allt en gång tog en ny vändning. Parallellt berättar de sina historier. Ing-Marie, fyrtioett år och barnlös, ser sitt livsmönster allt mer luckras upp efter moderns död. De senaste åren har varit fyllda av smärtsamma upplevelser som nu väcks till liv igen. Först faderns för tidiga död, sedan systerns sjukdom som i många år höll henne fjättrad vid en oro och som svetsade henne och modern tätt samman. Så tätt samman att hon kände sig manad att bryta upp och flytta till en annan stad. Och då såg det ut som om allt skulle vända, kärleken tog plötsligt plats i hennes liv. Länge hade hon levt för andra, i sitt yrke som pastor och som stöd för sin mor, men så dök Javier upp och plötsligt fanns någon för bara henne. Javier med sitt förfärliga förflutna kunde trots det skänka henne den kärlek hon så länge sökt men kanske var det det förflutna som gjorde att han en dag oförklarligt försvann.   Kjell-Åke, nyskild och far till en pojke med autism, ser allt som inte blev och en kärlek som aldrig upphörde. Yvonne var hans första stora kärlek. Under de fattiga studentåren levde de tillsammans men deras relation nöttes ner och en dag var allt plötsligt över. Han gifte sig med en annan och fick en son som var så krävande att det inte fanns utrymme för någon äktenskaplig lycka. I sin roll som far ser han också sin egen pappa som lämnade familjen tidigt och drack sig in i den slutgiltiga dimman. Vad är det för erfarenheter han själv bär med sig och överför på sin egen son? Vad skulle hända med sonen ifall han själv dog eller försvann? Oron för sonen har givit honom ett skäl att dra sig undan. Som arbetslös känner han sig också vid sidan av det pågående och har svårt att identifiera sig med den karriärsinriktade verklighet han ser runt omkring sig. Allt tycks fjärmat från det han drömde om men kanske kan han ändå återfinna något av det som en gång var.   Vibeke Olssons nya roman Koltrasten i Tegnérlunden är en inträngande och tät skildring av några människor som plötsligt ställs inför avgörande val. Utan sentimentalitet berättar hon om hur de i en samtid som är svår att överblicka försöker hitta ett sätt att göra det obegripliga begripligt.