Den unga Maud, som kallar sig Stella, hyr ett hus på en skärgårdsö. Mannen hon hyr av märker att hon har förmågan att se saker på det rätta sättet; han hyr inte ut till vem som helst. Stella flyttar ut dit för gott sen hon fött ett barn. Hon söker ett annat slags liv än det som finns i stan, och känner styrka i sin självvalda ensamhet.

Hennes värd är gammal och ganska trött. Motormannen kallades han förr, när han också var stark och full av lust. Innan livet blev till plikt och skuld.

I stan finns Niklas och Sara och Tommy, några unga övergivna människor vars liv snart ska gå sönder.

De här människornas livslopp (och någras till) hör ihop sen tidigare, eller korsas av en slump, eller bryter med våld eller kärlek in i varandra. Och högt över alltihopa svävar örnarna ser allt men bryr sig inte. Bilar och människor flyttar sig fram och tillbaka där nere. För ett ögonblick ser också den fullständigt vilsne Tommy det så, när han ovetande är på väg mot katastrofen: som om en osynlig jätte leker dagis och sätter allt i rörelse. Leker med liv och död.

Det här är en bred roman som har en drivande och bitvis otäck handling men som också stannar upp i nästan lyriska partier, i känslans fördjupning och koncentration. Den ställer frågor om vårt sätt att leva, och genom de olika personerna ger den rum för flera slags sätt att tänka, för dem som har ett språk och dem som inte har det. Maria Küchen är vass när hon ringar in företeelser i tiden men ömsint i sin skildring av dessa "behövande". Barn som vuxna, alla är de sårbara och längtande människor som famlar i ett stort tomrum.