Kanske kan man säga att de här berättelserna hänger ihop, griper in i varandra och ibland handlar om samma saker. Det må sedan gälla det yttersta uppdrag som en son får av sin far; den laddning som kan uppstå när en julgransförsäljare får en kvinna att öppna sin börs; ett oavslutat filmprojekt där filmens själva ämne ställer sig i vägen för fullbordandet; eller de situationer där det inte finns något annat val än att behålla stövlarna på. Och kanske är det ett och samma berättarjag som träder fram i dessa berättelser, som rör sig mellan parisiskt 70-tal och stockholmskt 90-tal. I vilket fall som helst håller sig författaren så nära sanningen som möjligt - det ovidkommande, skymmande skalas bort, varsamt avtäcks livet. Klas Östergren är, helt enkelt, en av vår samtids stora berättare.