Essäisten, romanförfattaren och tänkaren Carl-Göran Ekerwald har skrivit sina memoarer. Skogvaktarns pojke är inte bara en levnadsteckning fram till debuten 1959, utan också ett försök att förklara den tiden, då barndomens självklarheter och enkla värld faller samman i mötet med vuxenvärlden.

Fadern var länskogmästare, en viktig man i bygden, och familjen levde ett idylliskt borgerligt liv i jämtländska Offerdal. Plötsligt får den tioårige Carl-Görans lyckliga tillvaro ett abrupt slut när han som tioåring skickas till Östersund för att gå i läroverket. Det blir till ett sexårigt helvete: långt hemifrån, ensam i en skrämmande miljö tvingas han ta vara på sig själv. Slutligen är det upptäckten av litteraturen och musiken som räddar honom och gör att han kan fullfölja sina föräldrars intentioner, att färdas ännu en bit på den långa klassresan.

I Skogvaktarns pojke varvas exakta och inkännande ögonblicksbilder från barndomen med den vuxne Ekerwalds tankar, utan att barnets perspektiv hotas av överslätande eller sentimentala förenklingar och förklaringar.