Det är över tio år sedan Erik Beckman dog och ändå känns han inte alls som en äldre poet. Han skulle utan problem ha sällat sig till den yngre generation poeter som Fredrik Nyberg tillhör. Nyberg skriver nu ett förord till en utgåva med Erik Beckmans samlade dikter.

"Att ge ut en genreavgränsad volym som innehåller texter - i det här fallet 'dikter' - av den svenska författaren Erik Beckman (1935-1995) är ett lika nödvändigt som djärvt projekt då det handlar om ett skrivande som i så hög grad just går på tvären mot dylika genrebestämningar. Erik Beckman var en litterär sabotör - en röv - och som en sådan tog han sällan notis om den hårda invallningen i på förhand fixerade genrer. Erik Beckman var, enligt egen utsago, ointresserad av att dra gränser, i onödan. 'Det är bibliotekstjänst som bestämmer om det är prosa eller poesi jag skriver', sa han vid ett tillfälle. Denna volym innehåller de sju - då av bibliotekstjänst fastställda - diktsamlingar Erik Beckman gav ut. Från den framåtblickande debuten med Farstu från 1963 till den blytunga Två dikter från 1987. Det är sammantaget ett lyriskt arbete som i allra högsta grad hör framtiden till, och i ljuset av den prognosen blir detta återutgivnings projekt extra viktigt. Det är bara att stiga på tåget. Under resan kommer vi med all säkerhet att uppleva en enorm glädje och en närmast bottenlös förtvivlan, och det nästan samtidigt, och nästan hela tiden. Så är det när man åker tåg med Erik Beckman."

Fredrik Nyberg