Alhème är 24 år. Hon bor i Parisförorten Ivry med pappa, "Bossen", och lillebror Foued, som är 16. Alhèmes mamma blev oskyldigt offer i en terrorattack i Algeriet 1992 och familjen flyttade då till Frankrike. "Bossen" är en udda figur, som efter en olycka på bygget där han jobbade blev lite snurrig i skallen. Nu är det Alhème som måste se efter honom, trots att hon har fullt upp med att hålla koll på brorsan, som i sin tur är på väg att bli en riktig värsting och nu när han fyllt 16 riskerar att utvisas till Algeriet.

Men hon har ju annat att göra också: de underbetalda korttidsanställningarna via ett bemanningsföretag avlöser varandra, var tredje månad måste hon stå i den förnedrande kön hos polisen för att förnya sitt uppehållstillstånd, och så försöker hennes tjejkompisar para ihop henne med det ena miffot efter det andra.

Drömmar för dårar är en ömsint och bitterljuv skildring av livet i förorten. Faïza Guène lånar ut sin mycket samtida och språkligt innovativa röst till sin huvudperson som både är ung och naiv och känner det som om hon redan levt tusen liv. Minnet av en lycklig barndom i Algeriet lever kvar hos henne, liksom drömmen och hoppet om att saker och ting ska bli bättre.

I denna den andra, och mycket efterlängtade, boken av Faïza Guène har huvudpersoner mognat, liksom författarens stil. Faïza Guène vill skriva om drömmar för förortsfolk där just att drömma blivit så svårt.