Sigrid Hjertén är en av våra mest omtyckta konstnärer. Hon kom som första kvinna att tillhöra det manliga avantgardet och med sina målningar utmanade hon både publik och kritik. Men att vara så djärv och orädd blev förödande för Sigrids hälsa. I flera målningar speglas hennes dramatiska livsöde, framförallt när hon utgår från sitt eget liv som kvinna.

År 1909 reste Sigrid Hjertén, tjugofyra år gammal, till Paris och började studera för den franske konstnären Henri Matisse. Hon blev snabbt hans favoritelev, men gick tidigt sin egen väg. Hennes måleri påminner inte om någon annan konstnär i hennes generation. Hela tiden kommer hon tillbaka till sina inre känslor. Ett annat återkommande motiv i Sigrid Hjerténs konstnärskap är kvinnokroppen, hennes egen och andras. Hennes fantasi utmynnar i ständigt nya infall och färgerna brinner häftigt, men under sträng kontroll.

Det fanns under 1920- och 30-talen få i Sverige, eller rentav i hela Europa, som kunde mäta sig med Sigrid Hjertén. Hon upplevs av många kvinnliga konstnärer som en förebild som med stor självrannsakan skapade gripande konst, där man hela tiden finner nya saker.

Nu ges för första gången en konstbok om Sigrid Hjertén ut, ett praktverk med ett hundra av hennes mästerverk. Anders Wahlgren har skrivit en inledande essä och en fyllig bildtext till varje konstverk.