Under två somrar, 2004 och 2005, seglade Carl Heideken med en liten havskryssare, en dansk Grinde, från Kungshamn i Bohuslän till Naxos i Cykladerna med ett vinteruppehåll på Korsika.

Det var hans första långsegling och den blev på flera plan en passage in i nya världar, långseglarens, pensionärens och Medelhavets.
Boken är en betraktelse över drivkrafter bakom och vägen till det nya livet. Den följer resan kronologiskt och geografiskt, men mycket har kommit till i efterhand. Skrivandet blev en andra resa, en bearbetning av den första som inbjöd till fiktiva tillägg och ändringar.

Ur boken:
"Händerna hade blivit stela och valkiga av alla snören, fotsulorna brände av allt klängande barfota på däck. All energi gick åt att driva båten framåt. På och av med motorn, trimma segel, justera vindrodret, dra i snören och slita och bända och veva. Vågorna kom ibland från alla håll och orsakade en oregelbunden rullning som kroppen hela tiden måste parera.
Men det fanns även något rogivande i monotonin, i den fysiska ansträngningen som uteslöt tankeverksamhet. Jag utförde sysslorna rutinmässigt. Kroppen mindes andra liknande gånger. Andra seglingar, andra båtar, andra somrar som kopplades ihop och bildade en kedja av ögonblick till ett nu. Havet liknade ett annat hav, ankarviken en annan vik, ön en annan ö. Det välbekanta var alltid en del av det nya. Kroppen rörde sig hemtamt i känslan att ha varit här förut. Och just det kroppsliga, att röra sig i välbekanta mönster hade alltid samma välgörande effekt. Ett slags meditation i rörelse."