"Vid den tiden, då min farfar först lärde känna Louise Janvier, var han sjutton år gammal. Jag föreställer mig gärna hur han, som en ganska ung man, våren 1918 i Cherbourg band fast sin koffert i förstärkt papp på sin cykel och lämnade sin faders hus för gott".

Så börjar Alex Capus sin kärlekshistoria, som tar slut först den 16 april 1986 med Léon Le Galls begravningsgudstjänst i Notre-Dame. Denna morgon dyker den lilla vithåriga damen upp, som ett hemlighetsfullt vittne från det förflutna, och med bestämda steg banar hon sin väg förbi familjemedlemmarna och fram till den öppna kistan.

Den franska Atlantkusten under första världskriget: två unga människor blir förälskade, men rycks ifrån varandra under ett våldsamt flygangrepp. Båda håller den andra för död; Léon gifter sig, och Louise, med sitt lidelsefulla temperament och omättliga begär efter självständighet, går sin helt egna väg tills de av en ren tillfällighet möts igen i Métron, 1928 i Paris.

Alex Capus berättar med underbar lätthet och stor intensitet om en kärlek i ett århundrade av krig. Detta par, Léon och Louise, trotsar alla konventioner genom att hålla fast vid sin kärlek och för ett egensinnigt, ibland rent komiskt, dubbelliv. En berättelse om en stor kärlek som trotsar alla odds.