Ingenting är väl vi svenskar så stolta över som "den svenska modellen". Och stoltast är socialdemokraterna, för det har nästan blivit en del av vår officiella historia att modellen uppfanns av Per Albin och byggdes ut av Tage Erlander.

I Är svensken människa? undersöker  historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh denna modells historiska rötter. De gör det genom att spåra vad de menar är modellens förutsättning, den svenska statsindividualismen. De visar att  den "svenska modellen" har mycket djupare rötter än vad man hittills antagit. Välfärdsstaten bygger på en individualism som går tillbaka till  tidigt 1800-tal och vars främsta värde var individens frihet och oberoende, också från familjen. Detta är ett för Sverige och de andra skandinaviska länderna unikt drag.

Den positiva inställning till "statlighet" och som vi ofta brukar karakterisera med ordet "kollektivistisk" har paradoxalt nog denna individualism som förutsättning och den är alltså inte en socialdemokratisk uppfinning. Det svenska jämförs på ett klargörande sätt med framför allt den amerikanska och den tyska samhällsformen, där familjen är den grundläggande sociala enheten.

Författarna undersöker, med många dråpliga poänger svensk ideologi från Almqvist och Geijer över Strindberg för att sluta i välfärdsprojektets kvinno- och familjepolitik. Boken har vetenskapliga ambitioner men är skriven på ett mycket tillgängligt sätt.