Det här är berättelsen om en mor, en historia hon själv aldrig ville berätta.

Kapi är mors yngsta dotter, hennes namn betyder den som föddes efter det barn som dött. Kapi kommer till livet med ett uppdrag, de säger att hon skulle trösta mor. Kapi bär detta i kroppen, en känsla av sorg. I Sverige finns kusinerna som sätter upp osynliga pjäser där de vuxna deltar utan sin vetskap. I Sverige finns den lyckliga trångboddheten. I Sverige finns mormor Ma som nog har mystiska krafter och inte tycker om deras far Issaih. Nu när Kapi, mor och Kapis syster kommer till Sverige vill Ma att mor ska lämna Issaih, att hon ska tala om för de svenska myndigheterna att han är farlig, har nära förhållande med den föregående presidentens folk och att han varit tyrannisk mot henne och barnen. Men allt är upp till mor och ingen vet vad hon tänker för hon berättade aldrig sin historia. En historia om gemenskaper, svek, vrede, migration, att föda, arbete och att tvätta – och om en kärlek som aldrig tar slut.

Kayo Mpoyi vill i sin andra roman undersöka minne och historia, likt en arkeolog söker den tolka sådant som aldrig berättades, en mors berättelse. Och frågan som söker sitt svar är om fiktionen verkligen kan fylla tystnaden.