Idag är det en självklarhet att med mobilen och kartappen göra nedslag i Saharas öken, vid kinesiska muren eller på Grönland. Men att betrakta jorden uppifrån, i överblick, är inget nytt fenomen.

Terranauterna tar sin början hos Columbus och de tidiga sjöfararna och berättar om kartografen Gerardus Mercator, som ritade upp världen och skapade den första världsomspännande atlasen. Jorden började ta form. Men i kölvattnet följde också kolonialism och imperialism. Människan med överblick skaffade sig makt.

I modern tid har luften blivit en kontinent att undersöka från ballonger, flygplan och rymdfarkoster och med fotografiets hjälp har jorden kunnat avbildas alltmer exakt. Det har gett kunskap om klimatförändringar och planetens tillstånd. Genom rymdfotografierna fick vi också syn på något nytt, hur ensam och skör jorden var i ett stort och mörkt universum.

Idéhistorikern Staffan Bergwik har skrivit en tankeväckande historia om upptäckarlust och äventyr, men också en berättelse med mörkare inslag. Och hur kan vi använda arvet från upptäckarna på rätt sätt idag? Kanske är det dags att möta verkligheten öga mot öga igen.