En ung man klottrar i tunnelbanan. Sammanbitet skriver han Z-16, Z-16, Z-16, tills trycket över bröstet släpper och han kan andas igen. En medelålders kvinna flyr nazisterna med sin gamla mamma. Natt efter natt skriver hon dikter, låter pennan raspa mot papperet. Den svarta skrivmaskinen vågar hon inte använda så länge modern är i livet. En man stänger in sin enfödde son i en låda. I hemlighet utför han sedan experiment på honom i pannrummet. En mamma stänger ute sin son. En dotter lever i skuggan av sin mamma. En man döljer sina sysslor för sin fru. En kråka slår sig ned på ett balkongräcke, nappar åt sig några bitar ur en kvarglömd pizzakartong innan den lyfter och flyger ut över vattnet vid Bergsunds strand.

I Arne Sundelins nya roman Bergsunds strand 23 smälter poeten och nobelpristagaren Nelly Sachs levnadsöde samman med en ensam ung mans liv trettio år senare. Lågmält och naket skildrar Sundelin Nelly Sachs utanförskap i exilen, ett utanförskap som hon delar med den unge mannen. Från samma lägenhet, men i två olika tider, ser de ut över skorstenarna mitt emot Bergsunds strand, lika ofrånkomligt ensamma.