När en text övergår från författare till läsare uppstår ett gränsland där en rad intressenter agerar. Några av dessa är nödvändiga för att överlämnandet ska kunna äga rum. Boktryckare och bokhandlare har främst ekonomiska intressen att bevaka och lägger sig normalt inte i textens innehåll. Men det finns andra som har ett mer aktivt intresse av att bevaka den litterära utgivningen. Dessa "litteraturens vedersakare" försöker bestämma vad som får publiceras. Speciellt gäller det när politiska krafter eller starka opinioner vill avgöra vad som är tillåtet.

När man talar om tryckfrihet brukar man oftast mena medborgares rätt att fritt uttrycka sina åsikter. Betydligt mindre brukar man uppmärksamma författares rätt att gestalta upplevelser i fiktionens form. Thomas von Vegesack visar hur fiktionen ibland upplevs som farligare än den klart uttalade åsikten. Han berättar bl a om åtalet mot Carl Jonas Love Almqvists "Det går an", om Olof Dalins problem med utgivningen av Argus, om tyskarnas försök att påverka svensk bokutgivning under andra världskriget och förtalsåtalet mot den unga författaren Ing-Marie Erikssons "Märit" 1966.

---

Thomas von Vegesack är fil lic och var biträdande kulturredaktör på Stockholms-Tidningen 1960–66 och därefter litterär förläggare fram till sin pensionering 1994. Han var ordförande i Svenska PEN 1978–87 och ordförande i PEN:s kommitté för fängslade författare 1987–94. Han har utgivit bl  a Inte bara Grass, De tyska litteraturerna efter kriget (1970), Makten och fantasin, Författare i revolutionen (1978) och Tankens aristokrater eller pennans betjänter, De intellektuella 1898–1968 (1986). På Natur och Kultur har han utgivit Smak för frihet, Opinionsbildningen i Sverige 1766–1830. (1995)