Det är i Uppsala i början av 1980-talet, och såväl byggverksamheten som möjligheterna till svartjobb blomstrar. En morgon erbjuds Torsten Bergman - förtidspensionerad och nog när allt kommer omkring en smula alkoholiserad - tillfälligt arbete med att sätta kakel i ett badrum. Torsten får fart på sin skraltiga gamla bil och kommer iväg till adressen: en övergiven villa. Medan dagen lider mot obönhörlig skymning hamnar Torsten efter hand i sammanhang och tankar som blir allt svårare att överblicka.

I denna pendang till En biodlares död lägger Lars Gustafsson ett varsamt ljus över de hemliga rum alla bär inom sig, och rör vid livsfrågor över vilka man eljest gärna lägger locket. En kakelsättares eftermiddag är en roman om ett mänskligt misslyckande, och om den kyla saknaden sprider kring sig.