Ämnet för den här boken är livskriser, och författaren menar att större livskriser inte bara (eller, ibland, alls) är av ondo utan erbjuder oss gyllene tillfällen till utveckling, nya insikter och större tillfredsställelse i livet. Inte sällan är krisen precis vad som behövs för att vi äntligen ska göra verklighet av avgörande förändringar som vi kanske tidigare funderat över men varit för lata, välanpassade eller rädda för att göra.

Boken börjar med att avhandla ämnen som vikten av att inte fortsätta i gamla upptrampade spår utan verkligen leva (dvs hur man minskar risken för åtminstone vissa av kriserna), av att stanna upp och vara närvarande i stället för att fly om krisen väl är ett faktum, samt av att lyssna inåt och komma i kontakt med sitt inre och vad man verkligen tycker är viktigt. Efter dessa inledande kapitel går O´Hanlon vidare till mer handfasta råd för själva krishanteringen. Han talar också om hur man försäkrar sig om att positiva förändringar ska bli bestående när krisen är över samt till sist om hur man hjälper närstående igenom kriser.

Bill O´Hanlon är insiktsfull utan att köra sina lärosatser i halsen på folk, humoristisk utan att bli flamsig eller försäljarmässig, självutlämnande och en smula -ironisk utan att göra sitt eget liv till något huvuddrama eller till ett skämt. Boken är lättläst och tydlig, insiktsfull och saklig.

Kombinationen av självupplevda insikter och avsaknaden av de snabbmixlösningar som annars är så vanliga gör att boken känns genuin som någonting han skrivit för att han har en viss erfarenhet och känner ett behov av att dela med sig av den. Han förmedlar tydligt att varje individ är unik och själv måste känna efter hur han eller hon bäst ska hantera sitt liv, något som gör honom både trovärdigare, roligare och lättare att förstå och relatera till.

Översättning Cecilia Lyckow Bäckman