Lingonvän. Jag har varit i Dalsland och slagit publikrekord på museet där. Också. Kräkfullt med folk, och jag blev stående i entrén med huvudet på sned som en drottningmoder och tog i hand. Inemellan joggade jag iväg och stal mig ett bloss bakom knuten. Spanade efter mannen i mitt liv. Då uppenbarade sig faktiskt en som såg trevlig ut i kön och som jag tyckte mig känna igen. Jag tog mod till mig, nöp honom i armen och undrade hur det stod till.

Så skriver Lars Lerin i ett av många brev till sin vän konstnären Kerstin Högstrand. Genom deras brevväxling får vi en inblick i det mest privata. Det är en osminkad och självutlämnande berättelse som växer fram, där livets olika skeenden speglas med en oförskräckt uppriktighet. Det handlar om konstnärskapets våndor, längtan efter kärlek, livsångest och drömmar. Sällan har vi kommit två människor så nära. Boken är rikt illustrerad med verk av de båda konstnärerna. Straffrundor och ärevarv är en fristående fortsättning på Tröstpriser och sidovinster som utkom 2006.