Johanna är 17 år, hon har genomlidit grundskolan och bor nu tillsammans med sin mamma och hennes nye man. Mamman är väldigt förändrad. Hennes tillvaro går ut på att till varje pris tillfredsställa sin nya mans nycker, och Johanna är inte längre välkommen att bo hemma hos dem. Inte heller hos sin pappa och hans nya fru finner hon en fristad. Hon är hemlös, familjelös och inte värd att älska. En fristad är sommarjobbet på Valand, där hon står i disken. I de stunderna känner hon en tillhörighet som hon så desperat söker. Och på Valand finns Jens. Jens som verkar tycka om Johanna, som vill vara med henne. På grund av sin längtan efter sammanhang drivs hon in i ett destruktivt förhållande med Jens. Det hon misstar för kärlek är ägandebehov och narcissism. Den ende som verkar se det klart är Pietro, Johannas chef i restaurangköket, och när Jens beteende slår över i övergrepp och brutalitet tvingas Johanna att välja. Hon måste bryta sig loss en gång för alla.

Inte på riktigt, inte på låtsas är den fristående fortsättningen på Augustnominerade Jag finns.

Maja-Maria Henriksson bor i Stockholm med sin sambo och två döttrar. Hon är fotograf och bildkonstnär. Maja-Maria debuterade 2010 med ungdomsromanen Jag finns, för vilken hon tilldeladades Hans Peterson-stipendiet och nominerades till Augustpriset.

... en stark skildring av kvinnoförtryck och flickors utsatthet. Både Johanna och hennes mamma lider av männens våldsamhet och hänsynslöshet. Men de anpassar sig och nästan utplånar sig själva för att vara till lags. Romanen rymmer olycka och sorg i rikt mått, och skildringen av vuxenvärldens förljugenhet påminner i sin svärta om Peter Pohls romaner. Trots att läsningen bitvis är smärtsam, njuter man av författarens skickliga bruk av metaforer och det på en gång kärva och poetiska språket.