Nominerad till Stora Journalistpriset 2014! Juryns motivering: "För ett envetet reportage som förvandlar tillkomsten av en ny konstitution till en närgången och gripande thriller."

"Det är ett imponerande personligt (och uthålligt) reportage ... Genom att skickligt upprätthålla balansen mellan den stora och den lilla världen i skildringen av ett nordafrikanskt och muslimskt land har Fanny Härgestam svarat för en verklig bedrift som journalist och författare."
Torsten Kälvemark, Aftonbladet

"En oerhört spännande bok ... (Hon) kommer förbluffande nära ... en livlig och medryckande inblick i ett unikt historiskt experiment där islam ska jämkas med modern demokrati ... Det här är vår tid har bitvis tätheten i en god roman och är en närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift av en ung kvinnlig reporter."
Lars Linder, Dagens Nyheter

"Att läsa om Amira, Selma, Mabrouk och Meherzia är omtumlande. Lika fängslande som det är att följa kvinnornas turer i maktens korridorer är det att möta Amiras kamp om makten i sitt eget liv ... jag tänker att så här ser genuin utrikeskorrenyfikenhet ut ... Den omfattande kunskap om de politiska processerna som Härgestams reportage bottnar i inger respekt ... När boken är utläst önskar jag bara att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia"
Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet

"Härgestam är ofta mycket nära ... Hon går vid kvinnornas sida, möter dem ofta, ser kylan och värmen i det politiska arbetet ... Här finns många skimrande ögonblick ... Dessa öden och dessa möten med demokratikämparna känns in på huden när vi ser den arabiska våren bli många årstider."
Stig Hansén, Norrköpings Tidningar

"En helt unik bok ... Ytterst fascinerande."
Cecilia Uddén på Bokmässan i Göteborg

Amiras man sköts till döds under protesterna mot diktatorn Ben Ali. Mitt i sorgen måste hon påbörja ett nytt liv och försörja sig själv, men grannarna och släkten i den lilla tunisiska byn är ständigt på sin vakt. Vad får man egentligen göra som ensamstående mamma?

Samtidigt ska ett nytt, demokratiskt Tunisien byggas upp och i den kampen är kvinnors rättigheter i samhället en central stridsfråga. Parallellt med berättelsen om Amira följer vi med demokratikämparna Selma, Meherzia och Mabrouka under tre turbulenta år, från den arabiska vårens gryning och fram till Tunisiens nya konstitution.

Med en närhet utöver det vanliga följer Fanny Härgestam sina huvudpersoner, varav flera är centrala politiska aktörer i det nya Tunisien, under tre år av demokratiskt fotarbete. Tillsammans skapar de ett unikt dokument över den arabiska våren och en tidlös bild av hur kvinnors rättigheter alltid måste försvaras.

"En oerhört spännande bok som speglar hela den två år långa, uppslitande processen genom fyra kvinnor, varav tre är ledamöter i den konstituerande församlingen. Hon lyssnar på deras debatter men träffar dem också hemma och på caféer, får dem att bli personliga, kommer förbluffande nära ... Fanny Härgestam ger först och främst en livlig och medryckande inblick i ett unikt historiskt experiment där islam ska jämkas med modern demokrati. Tunisien år noll ... Det här är vår tid har bitvis tätheten i en god roman och är en närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift av en ung kvinnlig reporter. Den visar hur den tunisiska lågan fladdrar svagt i utkanten av det rådande arabiska mörkret, men också att vägen till en ny balans, och kanske demokrati, i arabvärlden är närmast oändligt stenig. Det mesta talar för att det blir värre innan det, möjligen, blir bättre. "
Lars Linder, Dagens Nyheter

"Men sedan då? Vad händer sedan? En fråga som gärna hänger kvar efter att reportern gjort sitt nedslag i nyhetsverkligheten och hastat vidare. Särskilt när det gäller utrikesjournalistik, där utrymmet inte verkar räcka för att bevaka mer än ett område, en konflikt eller en katastrof i taget. Därför är det så skönt, nästan vilsamt trots att tempot ofta är raka motsatsen, att få dyka ner i journalisten Fanny Härgestams kunniga, levandegörande och spännande debut. Härgestam kommer nära Selma, Meherzia och Mabrouka, i maktens korridorer, i privatlivets offer, ser stressen de utsätts för, konflikterna men också kamratskapet över partigränserna, naiviteten, hoppet och kampviljan. Det är svårt att inte önska liknande politiker i Sverige. Mest personlig blir änkan Amira, instängd i konventioner i en liten by. Hon vet inte vem hon är eller vem hon vill vara, eller vad frihet innebär för henne - men hon börjar hitta dit."
Bella Stenberg, Göteborgs-Posten

"Jag ser mycket när Fanny Härgestam, som arbetar för Sveriges Radio och Sveriges Television, berättar om de senaste åren i Tunisien och vad som sker nu efter revolutionen när demokratin ska byggas. Hennes debutbok Det här är vår tid är nämligen mycket konkret och mycket rak. Vi följer fyra kvinnor: tre tongivande politiker och en som sett sin man mördas. Längs vägen får vi landets historia och nutid, för det ska skapas något nytt fastän det är så mycket från det förflutna som kväver. Den stora politiken bryts ned: det är lagförslag, det är enskilda formuleringar, det är utskott som möts. Men framför allt är det röster: Härgestam är ofta mycket nära, och berättar så att vi förstår hur det är att vara ... just nära. Hon går vid kvinnornas sida, möter dem ofta, ser kylan och värmen i det politiska arbetet ... Här finns många skimrande ögonblick när allt blir vanliga morgnar och kvällar, när alla slags känslor kan fastna kring en fika. Och enkla konstateranden: En politikers feber från valet i höstas börjar lägga sig och hon säger: "Nu ska vi bygga upp vårt land, då kan man inte vara febrig." Detta är inte enkel hjälteprosa, detta är vardagar, och det som gör att jag gärna läser om det här är krocken mellan den större kampen i parlamentet och kampen som förs på en liten gata som är lugn för det mesta, men som ändå är något slags motorväg mot framtiden. Dessa öden och dessa möten med demokratikämparna känns in på huden när vi ser den arabiska våren bli många årstider."
Stig Hansén, Norrköpings Tidningar

"Att läsa om Amira, Selma, Mabrouk och Meherzia är omtumlande. Lika fängslande som det är att följa kvinnornas turer i maktens korridorer är det att möta Amiras kamp om makten i sitt eget liv. Härgestams närvaro i texten är varken påträngande eller kamouflerad, jag tänker att så här ser genuin utrikeskorrenyfikenhet ut. De fyra kvinnor hon följer framträder i egen rätt, de bestämmer om de vill svara på frågor eller inte, avgör själva var gränserna mellan vänskap och professionalitet ska gå. Den omfattande kunskap om de politiska processerna som Härgestams reportage bottnar i inger respekt ... När boken är utläst önskar jag bara att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia. De har lärt mig så mycket, om kamp och tålamod, om det arbete som krävs för att orden ska ha något värde, om att inte förminska sin betydelse i världen. Våldet och övergreppen som nu sker i Mellanöstern är ett hot mot allt det, mot det hopp som är förutsättningen för all förändring."
Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet

"Härgestam har skrivit en oerhört ambitiös och genomarbetad bok, där hon i reportagets form tecknar individens livsöde, hur det påverkar och påverkas av politiska beslut ... Det hela är skrivet på ett omedelbart språk, som verkligen ger liv och rörelse åt de här fyra kvinnorna. Härgestam fångar uttryck i flykten, och skriver med en berömvärd tydlighet ... Det är ett stort och lite våghalsigt projekt, att ta detta breda perspektiv på en konflikt i ett land som utifrån vår horisont är avlägset. Vi orkar knappt bry oss om vår egen valrörelse, vad det verkar. Kanske just i brist på engagemang hos våra egna politiker kan vi se vilket djävlar anamma det finns hos dessa tunisiska kvinnliga politiker, att det finns en annan tolkning än vår urgamla politik handlar om att vilja. Jag tror att det i andra länder låter så här: politik handlar om att kämpa."
Björn Kohlström, bloggen Bernur