Finansvärlden betraktas ofta som en fullständigt cynisk bransch. Krassa börsanalytiker och hedgefondmäklare har blivit sinnebilden för en banksektor helt igenom präglad av girighet. Men är finansbranschen verkligen ond? Har bankmänniskor något annat för ögonen än egen vinning? Och har de ändrat kurs sedan finanskrisen 2008, eller är det bara en tidsfråga innan världens ekonomier än en gång börjar falla som dominobrickor?

Journalisten Joris Luyendijk ägnade två år åt att försöka förstå Londons mytomspunna och hårt kritiserade bankvärld. Till en början visste han lika lite som de flesta av oss, alltså nästan ingenting, men steg för steg tog han sig djupare in i finanskvarterens slutna universum. Det han lärde sig var både fascinerande och djupt oroande.

Simma med hajar är en resa rakt in i finanselitens mörka hjärta en vass och underhållande skildring av bankdistriktens skamlösa lyxlirare och dess visselblåsare. När man inser att bankerna idag, trots alla larmsignaler, har en enorm makt att forma våra liv riskerar skrattet att sätta sig i halsen.

Joris Luyendijks bok hyllades när den kom ut i Nederländerna som en lyhörd, nyfiken och rolig skildring av en ofta utskälld bransch. Nu kommer boken på svenska med förord av Svenska Dagbladets ekonomireporter Andreas Cervenka.

Joris Luyendijk (född 1971) är journalist och författare till fem böcker. Han har tidigare varit korrespondent i Egypten och Libanon. Efter finanskrisen 2008 var han baserad i London och skrev där om bankvärlden, bland annat för The Guardian. Simma med hajar är hans första bok på Natur & Kultur.

Originalets titel: Dit kan niet waar zijn
Översättning: Per Holmer

UR ANDREAS CERVENKAS FÖRORD:
Det är tur att människor inte vet hur vårt bank- och penningsystem fungerar, för annars skulle det bli revolution före soluppgången. Detta citat, som brukar tillskrivas bilbaronen Henry Ford, plockades upp av Occupy Wall Street-rörelsen efter finanskrisen.

Är det något som miljoner människor kunde skriva under på efter Lehman Brothers krasch var det insikten om att det är något sjukt med finansbranschen. Men exakt vad? Och hur blev det så? Det är frågor som inte varit lika lätta att besvara.

En hel del är förstås uppenbart: bonusarna, bedrägerierna, beskyddet från skattebetalarna. Men det finns samtidigt något bekymmersamt med bilden av banker som ondskans och girighetens tempel: gå in på närmaste bankkontor och du möts av hårt arbetande, trevliga människor med högst ordinära löner. Att stövla in och skälla ut dessa personer för att nästan ha orsakat en total finansiell härdsmälta skulle bli lite missriktat. Ändå är de små kugghjul i ett maskineri som visat sig utgöra en verklig samhällsfara.

Hur hänger det ihop? Just denna centrala fråga är utgångspunkten i Joris Luyendijks mycket viktiga bok. Han har gjort det som ingen annan tycks ha tänkt på, trots att det skrivits oändligt mycket om finansbranschen sedan krisen: att intervjua människorna som faktiskt jobbar där. Deras historier tar med läsaren på en hisnande resa i finanspalatsens inre. Tillsammans tecknar deras berättelser en verklighet som faktiskt går att ta till sig, även om den visar sig vara obehaglig.