En sommarkväll när himlen välver sig rosa över det nybyggda bostadsområdet kommer en man fram till en lägenhet och ringer på. Dexter har rest långt för att komma till Rinkeby och i lägenheten finns en kvinna han längtat efter. Det är Kai. Hon är också glad att se honom, men nästa morgon slår dörren igen bakom honom. Kai vill vara fri. Det är 1971.

Så rullar berättelsen i gång, om den första generationen hyresgäster som tar den nya platsen i besittning. Träden mellan huskropparna är inte mer än buskar, nyplanterade. Här får man bo rymligt, fräscht! Allt är nytt, på gården leker ungarna. Yeliz och Rosanna trevar sig fram till en sorts vänskap. Ingen av dem vill vara hemma men av olika anledningar. Joseph som har levt ett rotlöst liv sedan han lämnade Kenya sitter vips i Rinkeby med fru och bebis. Men det går bra, det funkar.

Levande, varmt, med stor omsorg om detaljerna och sina karaktärer, berättar Karlsson på flödande prosa om ett antal människor vars vägar korsas, i en tid som både formar dem och bär fröet till oss. I första delen är det sjuttiotal, och egna drömmar ställs mot kollektivets krav.

Med Det finns liv här inleder Elise Karlsson Rinkebysviten, ett ambitiöst romanprojekt i flera delar. Det är en brett upplagd kollektivroman som levandegör Rinkeby som plats - hur det var, hur det blev, vad det är nu, hela tiden med människorna i centrum. På så sätt blir det också en berättelse om Sveriges utveck­ling under femtio år.

Detta är en Mina drömmars stad för vår tid och en ny riktning för ett prisat författarskap.