Det finns en sak som är speciell med Ringhöjden, där Pablo bor, och det är hunden med den blå tungan. Hunden bor hos den gamla tanten i det gamla ruckliga huset vid stationen och brukar till och med gå och handla själv. Kanske är det inte ens en hund? Kanske är det en utomjording?

Hunden är ett mysterium som Pablo så gärna vill dela med någon, men han har ingen bästis, knappt någon kompis. Till slut inviger han Micke i klassen - de två ska lösa mysteriet med hunden med den blå tungan, och med hjärtat i halsgropen börjar de spionera.

Men nästa gång de ska ses är Mickes kompis Gustaf med. Och sen hänger Sanna på. De tre bara skrattar åt Pablos teorier om utomjordingar och kallar honom barnslig - helt plötsligt är det deras mysterium.

Och snart tappar både Micke och Gustaf intresset för hela grejen och Pablo blir ensam med Sanna. Men det är då saker börjar hända på allvar. Ett främmande barn söker kontakt med dem i huset där hunden bor. Vem är han? Vad gör han här? Var kommer han ifrån?

Ingen kan som Lin Hallberg skildra det komplicerade spelet mellan barn. Hunden med den blå tungan är en typisk Lin Hallbergbok - spännande och med fingertoppskänsla för sina karaktärers relationer och jargong.