Mitt under ett direktsänt underhållningsprogram i tysk TV där man leker Gissa mitt jobb avslöjar den okände mannen sin identitet:     ¿ Mitt namn är Eduard Braun¿ Hitler!¿ säger han rakt in i kameran.     Helt otänkbart! Ingen vill tro honom! Hur skulle han kunna vara Adolf Hitlers och Eva Brauns son! Inte ens den mest sensationslystna delen av massmediavärlden nappar på nyheten.    Men veckotidningen Wochen-Spiegel behöver höja upplagan. De börjar seriöst granska och grundligt utreda den påstådde Hitlers bakgrund. De skall avslöja honom! Istället öppnar de portarna på vid gavel ¿ för ondskan.     Eduard Hitler kan bevisa att han är den han säger. Han startar ett nytt parti ¿ Nya Universella Partiet. Gamla övervintrade nazikoryféer vädrar morgonluft och ställer helhjärtat upp, inte minst ekonomiskt. De nya nazisterna och de skallrakade muskelbergen ansluter sig ivrigt. De drömmer om en framtid byggd på våld och brutal övermakt. Ett nytt SA-garde är på frammarsch. Och Eduard Hitler säger:     "Jag tar vid där min far slutade¿¿.     Olov Svedelid har i sitt omfattande författarskap ofta visat sitt starka patos när det gäller att bekämpa ondskan. Han väjer aldrig för att i detalj beskriva ¿ och fördöma ¿ den alltmer omfattande brutaliteten.     I romanen om Adolf Hitlers son ger han tydligare än någonsin uttryck för sina åsikter, och under ytan vibrerar spänningen.