Min mamma är inte som andra. Det har hon aldrig varit. Men det var inte hon som gjorde så att allt föll samman. Det var vi andra och pappa. Kanske mest pappa. Det var försommar och jag var tjugoåtta.     Moa äger ett bokcafé i en av Stockholms södra förorter. Där tillbringar hon sina dagar tillsammans med stamgästerna Jessica, en ekonomiskt oberoende dagdrivare, och Cilla, som läser socialantropologi och lider av agorafobi. Där finns också Lollo, en missbrukande baglady som för tillfället sover i bokcaféets förråd. Egentligen har de inte så mycket gemensamt, utom det att de alla är rotlösa och lite trasiga.     Moa berättar i jagform om sina vänner och vardagen i bokcaféet, men också om sin ångestfyllda barn- och ungdom. Hon har växt upp med en alkoholiserad och psykiskt sjuk mamma, som utåt sett höll en perfekt fasad. I hela sitt liv har hon själv, tillsammans med pappan och lillasystern, försökt att hålla samman allting. Trots att hon nu är vuxen kämpar hon fortfarande med att frigöra sig från sin familj och hitta sin egen identitet.     Även Jessica saknar fokus i sitt liv. Hon behöver inte arbeta, eftersom hon lever på de tjugofem tusen i månaden som hennes mamma vann på en trisslott precis innan hon dog. Nu väntar hon barn utan att veta vem som är fadern.    Cilla älskar att analysera Moas och Jessicas problem. Hon bryr sig så mycket om andra att hon verkar ha glömt bort sig själv.    Lollo dyker bara upp på bokcaféet en dag och sedan blir de inte av med henne.    Under en besynnerlig sommar, då Moas familj håller på att trasas sönder och då hon själv tvingas göra upp med flera livslögner, blir dessa udda människor som en sorts alternativ familj. När hennes mamma blir allt sämre och pappan fullständigt verkar ha tappat kontrollen, är det de som ger henne kraft att gå vidare. Bokcaféet är navet kring vilket allting snurrar, en tillflyktsort för fyra ensamma människor som tillsammans blir lite starkare.    I närheten av solen är både ett fascinerande familjedrama och en utvecklingsroman om en sårbar ung kvinna som slutligen får modet att gå sin egen väg.

Hanna Wallsten är född 1973. Hon arbetar som journalist och busschaufför. I sin debutroman visar hon prov på en alldeles egen lakonisk ton och en härlig, svart humor som får läsaren att le mitt i tragiken.