Läraren som person har stor betydelse för arbetet i skolan, inte minst nu i det tidiga 2000-talet när utvecklingen från lydnadskultur till ansvarskultur i det svenska samhället har förändrat relationen mellan lärare och elever. Goda ämneskunskaper och modern pedagogik räcker inte längre för att bli en bra lärare. Lika stor roll spelar lärarens personlighet, emotionella mognad och relationella kompetens. Lärande sker i relation och författaren visar hur nya forskningsrön inom neurologi, biologi och psykologi kan hjälpa oss att förstå både oss själva, eleverna och deras föräldrar bättre. En ny kunskapssyn behövs också som inte bara rör skolans traditionella ämnesområden utan också innefattar vad vi idag vet om människans fysiska, psykiska och sociala behov. Boken ger många exempel på hur sådan kunskap kan utveckla arbetet i skolan, förbättra kvaliteten på elevernas lärande och samtidigt minska stress och oro. Förslag på lämplighetsprövning för den som vill bli lärare diskuteras också. Boken vänder sig till studenter på lärarutbildning med inriktning mot grund- och gymnasieskola samt verksamma lärare och skolledare som vill fördjupa sina relationskompetenser i skolan.